Running With The Monkeys

I natt drömde jag om apor, festivaler i Krakow och en underlig flykt undan lagen. Av okänd anledning så har jag hoppat in i en dodge-van tillsammans med Jonathan och några av hans kompisar. Dom skall bila till en musik-festival i Krakow (i Polen) och jag ”har inget att göra” så bestämmer mig för att haka på (jadu, your guess is as good as mine). Påväg till Krakow så stannar vi till vid ett litet café för att köpa kanelbullar. Jag går in tillsammans med en av kompisarna och vi beställer våra bullar. En av bullarna får vi direkt men dom andra dröjer. En annan gäst börjar bråka med café-ägaren och Jonathans kompis tar bullen vi har och återvänder till bilen.

Jag väntar otåligt på dom resterande bullarna medans den heta diskussionen blir allt värre och plötsligt så flippar ägaren ut och kastar av sig förklädet. Han svär och stormar ut ur butiken och säger att han slutar. Kunderna står frågande kvar en stund innan man börjar länsa butiken på grejer. Jag hör hur dodge-vanen tutar efter mig men jag har hittat en låda med små apor i trä som jag tycker är jävligt coola och har svårt att slita mig från stöld-räden.

Efter en liten stund sliter jag med mig hela lådan och rusar ut från cafét i lagom stund för att se hur bilen försvinner en bit bort på vägen. Fan också. Nu dyker polisen upp och jag är plötsligt på flykt undan lagen med en låda stulna trä-apor. För att undvika misstankar så försöker jag ta loss en tom plastpåse (att bära mina apor i) ur en allmän papperskorg. Det visar sig dock svårare än väntat att få loss påsen och det slutar inte bättre än att jag sliter loss hela papperskorgen och dess ställning som jag nu tvingas vika tills den ser ut som ett sorts plåt-krucifix.

Jag skyndar genom staden med polisen hack i häl, ständigt analyserandas platserna jag nyss besökt. Dom tar prover på de demolerade papperskorgsresterna och följer mig metodiskt genom staden. Med mitt plåtkors och mina trä-apor söker jag tillflykt inuti korridorerna på en skola. Efter en stund når jag en återvändsgränd och sätter mig att pusta ut på en sån där övergiven liten innegård som aldrig riktigt används för något annat än rökpauser.

Bullarna från caféet fick jag aldrig och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Bilen är borta och jag är fast i en okänd stad med polisen efter mig. Här slutar jag dock minnas drömmen och exakt vad som hände efter detta kommer vi nog aldrig få veta.

Comments are closed.