OSKARFALK.SE

Cykelsektionen har verkligen stått och rostat här i bloggen men nu e jag tillbaka med mitt nya (nu relativt gamla) åk. Det handlar fortfarande om en biltema cruiser men den här gången är det år 2007/2008 års svarta 3 växlade modell med matchande plåt-skärmar och nu senast dessutom en sprillans ny frampakethållare. Så hur gick då detta till, och var kommer det svarta lastmonstret ifrån? Jo det är faktiskt en svensk produkt – tro det eller ej men det är svenska Kronans frampakethållare som nu pryder min lilla favorit-cruiser.

Faktum är att jag länge haft en förkärlek till postcyklar och haft många idéer om att införskaffa en sådan. Men sen så kom jag att tänka på svenska Kronan-cyklar, hade man inte sett dom med nån sorts last-korgar ibland? Jo, visst var det så. Jag kollade lite kvivkt på hemsidan och såg att dom mycket riktigt även sålde dessa separat. Jag drog ett mail till företaget och frågade om dessa inte borde gå att fästa på vilken cykel som helst men fick till svar att det gick då rakt inte (!).

Men men, några månader gick och sen fick jag lite extra cash i samband med utbetalning av innestående semestersättning etc. Tja, why not? You only live once, eller hur? Frampakethållaren var ap-dyr och sänkte mitt konto-belopp med hela 532kr och 50 öre (!). Oh well, smakar det så kostar det antar jag. jag valde självklart svart eftersom det skulle matcha resta så bra som möjligt. Med en hel del pirr rullade jag bort till Claudias Spel och Tobak (aka ”Flum-posten”) för att hämta mitt otympliga paket. Ja det var nästan skrattretande hur stort och otympligt det var att cykla hem med det när man inte hade en pakethållare (think about the irony).

Jaja, long story short: Den satt som en smäck!!! :D

Som en liten parantes så kan det nämnas att det verkar vara en standard-storlek på ramen men jag vet inte. Går dock inte på cyklar med tjockare ram än min eftersom det är böjda skruvar som skall sättas runt ramen. Faktum är att det var i knappaste laget hos mig men det gick precis när jag tog bort ett par metallringar som skulle ligga mellan muttrarna och plåten (ja, så precis var det).

Men men, nu har jag världens fräckaste cruiser/power-loader hybrid och jag kan ta mig fan köra hem precis vad som helst.

Insåg att jag ligger etta (dvs. mest länkade bloggen) i kategorin ”Fordon” på bloggportalen.se…

Känns inte som det är så många som läser cykel-posterna men det är ju grymt kul att ligga först iaf :D

(och ja, jag vet att ”Fordon” är en liten jävla skit-kategori! På statistik sidan ligger jag nämligen sjua i samma kategori)

Usch, ja annars händer det inte mycket på cykelfronten. Jag slösurfar youtube och kollar på klipp med ”fixies” (fixed gear / fixed wheel bikes) men moddandet står still. Fast å andra sidan så är det ju inte riktigt säsong nu. Kallt som fan är det! Och vår kvartersvärd har precis tömt cykelförrådet på ett gäng gamla skräpcyklar som bara liggar och rostar (vad nu det hade med saken att göra).

jaja, skall försöka fixa till ett par hemmagjorda valve-caps (ventil-hattar) nån dag i alla fall. Så håll ut!

Och kom ihåg – it’s never too late att total-dissikera din cykel!

OK, då var det dags för en ny version av min lilla cykel-animation. Blev eventuellt lite segare den här gången men kände ändå att jag vill ladda upp den. Kanske fixar en variant som är lite smoother senare men denna får duga för stunden. Nytt sen sist är ringklocka, hansbroms och sadel.

Som ni vet så har jag varit inställd på att skaffa en vit sadel, även om en orange sedan länge varit den våta drömmen. Och fram tills helt nyligen så såg det ut som att vitt var det enda alternativet. Jag slösurfade Ebay fram och tillbaka men dom enda oranga sadlarna var snor-dyra gamla BMX-sadlar och hard-to-find limpor av märket Schwinn.

Men så en dag dök den bara upp – En Italiensk sadel av märket ”Iscaselle”. Sidan var märkt med tillvarkaraens namn (?) och även attributet ”XM9″. Men kom till saken! What about the color!?

Tjaa, you be the judge – Så gott som självlysande varnings-orange (!) – Need less to say; I was stunned, och bet på naglarna medans tiden på auktionen tickade på.

Några dagar senare dök den upp i en liten brun kartong. Och såhär ser härligheten ut…

Ett lyxproblem som genast visade sig var ju dock att sadeln kunde anses som FÖR orange – då den oranga färgen på ramen och handtagen helt plötsligt kändes snudd på brun. Fast then again, nån jävla måtta får det väl vara på perfektionismen.

And that’s it. Nya sadeln skruvades lätt på plats och nu glider jag runt med rumpan på en sadel så bländande att hjul-reflexer känns relativt överflödiga. Ett litet minus för att den är ofjädrad men detta skulle man ju kunna avhjälpa genom att köpa en fjädrad sadelstolpe.

OK, då var det dags igen. Dagens post är egentligen försenad men det blir lätt så när man försöker hålla liv i flera olika webprojekt samtidigt. Men i alla fall. Ett återkommande problem med min cykel har varit att kedjan hoppat av i tid och otid – Något inte alltför välkommet när man glider runt utan handbroms.

And so, när jag fick syn på en gammal skrot-crescent i grovsoprummet så var det inget mindre än ett litet smörgåsbord av klassiska cykeldelar och småpryttlar. Men när jag stolt rullade hem den slitna (men välvårdade) 18-växlade racern med punktering och avhoppad kedja så möttes jag av allt annat än entusiastism från min sambo. Men å andra sidan så är det ju sånt man redan vet – Män skapar hem genom att samla prylar och kvinnor skapar hem genom att försöka kasta sakerna. Eller kanske är det bara jag?

Men den fick stå kvar för stunden så länge som jag såg till att göra mig av med den när jag plockat bort dom eftertraktade delarna. Thank you, darling.

Sen var det bara att börja. Nånting som man ofta ser på äldre cyklar men i desto mindre mån på nyare tycks vara kromfärgade ringklockor (utan plast-delar alltså). Jag vet inte om det bara är en trend som passerat eller om det är en fråga om produktionsmaterial och sånt. När jag tittade in i soprummet så fann jag dock två cyklar (även om jag bara rullade med en av dem hem) och dom råkade av en ren slump ha snudd på identiska ringklockor. Sagt och gjort; några minuter efter parkering så fäste jag glatt dessa nyfunna klenoder på mitt muterade cykelstyre.

Och efter detta kom den stora operationen; att flytta över den gamla Shimano-bromsen från åldringen och fästa den på ungdoms-psykopaten. Men här måste jag dock ta en paus – Det finns folk som läser den här bloggen och jag tror nog många har fått för sig att jag har rätt bra koll på det här med cyklar. Men det har jag inte! Faktum är att jag är lika grön som ett par somriga knän, men jag är envis och pysslig i mitt cykelbyggande. Nej jag kan ingenting, jag bara experimenterar. Lite som en apa med en skiftnyckel.

Att fästa handtaget, slangen och bromsen var inget större problem. Den kändes dessutom riktigt snygg även om det ganska snart uppdagades ett tämligen stort problem. Broms-armarna var för korta (och ”broms-armarna” är inte ett vedertaget begrepp som jag känner till utan bara ett ord jag hittar på för att förklara vad jag menar)! Jag förstår inte riktigt varför men jag gissar att hålet som jag använde för att montera fast bromsen med helt enkelt inte var tänkt för den här funktionen på min cykel.

OK, så hur löser man detta? Simple, ”Man föränger broms-armarna!” tänkte jag glatt. Men sen kom frågan om hur. Till att börja med kändes det omöjligt och jag rotade länge bland mina blandat-påsar av skruvar och plåtbeslag-tjafs innan jag hittade vad som fattades – Ett par klassiska gardinstångs-fästen! (!?).

Ibland blir jag nästan chockad över vad man kan göra med lite fantasi och enkla verktyg. Först försökte jag såga av dom felaktiga bitarna av fästena men sen insåg jag att en avbitartång och en hammare funkade mycket bättre. Bara greppa, smäll till och vicka lite fram och tillbaka. And voilá, två stycken snudd på optimala broms-arms-förlängare! Och jag behövde inte ens borra några extra hål i dom.

Så nu rullar jag fram lite lite säkrare, även om dom gamla broms-beläggen har sett bättre dagar. All in all; min nya handbroms duger i krig men jag återkommer nog till det här kapitlet igen nån dag.

I samband med att jag blivit mer och mer trött på SL och dessutom fått sämre och sämre kondition så försöker jag nu återuppta förra årets vana att cykla till och från jobbet (Upplands Väsby – Kista) 5 dagar i veckan.

Oh ja, jävligt starkt gjort på en moddad cruiser när man beaktar att den är oväxlad och att lowrider-gaffeln dessutom gör det en aning vingligt att cykla på den stående. Som tur är så är jag tämligen enveten i min cykling och efter en jungfru-färd kan jag konstatera att allt går om man bara är tillräckligt trött på att punga ut 600kr på ett månadskort varje gång det blir löning.

Men åter till cykeln. Det finns en detalj med att byta till springer-fork som dom flesta nog inte tänker på. Cykeln blir verkligen lägre! Jaha… Och? Och då blir plötsligt pedalcentrum lägre, och plötsligt blir ditt tidigare så naturligt långa cykelstöd för långt (!).

Allright, damage-control; Hur löser man då detta problem? Tjaa, det är ganska enkelt. Man kapar stödet! Detta visar sig dock inte vara alltför enkelt och när jag var klar med sågen så visade det sig självklart att jag stödet blivit på tok för kort istället (det är en ganska fin gräns inser man efter lite pyssel).

Men (och här kommer klyschan) skam den som ger sig! I samband med planerna att börja använda cykeln 5 dagar i veckan så kände jag att ett stöd, om än inte ett perfekt stöd, var ganska nödvändigt. Så jag konstruerade ett.

Jag kan inte riktigt förstå hur men av nån anledning så lyckades jag hitta misstänkt praktiska bitar för stöd-bygge bland mina gömmor av gamla avsågade skrivbordslampor och bortglömda skruvar.

Och ett tu tre, med lite orange tejp och ett sinne för galenskap så har vi förlängt det befintliga stödet till precis rätt längd för att det skall klara av den svängiga framgaffeln.

Mina planer på att uppgradera till ett tvåbent stöd alá Post- eller transportcykel kvarstår dock. Men tills den dagen jag hittar detta till ett bra pris så får man hålla sig med det lite spartanskare.

Nog för att tidigare animation har imponerat men nånstans så längtar man väl ändå efter att få se ett riktigt foto? (Skulle helst ha tagit en bild utomhus iscensatt med någon funkig bakgrundsmiljö. Men men, man får vara nöjd med det lilla)…

Det är alltid kul att höra vad folk tycker så nu har jag sett till att fixa kommenterings-funktionen på blogger så alla kan säga sitt (Du behöver alltså inte vara medlem för att posta en kommentar).

Jag passar dessutom på att uppdatera det tidigare inlägget Bar-Ends Och Handtag i Ullriksdal med en extra bild av den trädgårdssax som nämns i där.

Enjoy!

Här kommer en liten animation som visar hur cykeln har förändrats sen start. Jag kommer uppdatera den här animationen efter hand så vi återkommer till den igen (don’t worry, jag postar den på nytt lite då och då). Just nu så är färgerna lite uppfuckade men jag får uppdatera det i samband med kommande updates. (Klicka på bilden om du vill spela upp animationen).

En solig oktoberdag åkte jag iväg till Ullriksdal för att gå på överskottsbolaget och lite andra småbutiker. Mitt huvudsyfte den dagen var att hitta ett par nya handtag eftersom min bajs-beiga original-handtag helt enkelt inte dög nu när allt annat började bli så upp-pimpat och flashigt.

Jag hade i princip bestämt mig innan jag gick in i den lilla skumma cykelbutiken – Det fick bli vita handtag som kunde matcha däcken. Ok, oranga handtag skulle väl ha varit the ultimate men det är bara inse fakta; det finns väl för fan ingen cykeltillverkare som någonsin har producerat oranga handtag!?

Jaja, okejdå. Det kanske finns nån modell av oranga handtag därute men om man ska ha såna så snackar vi privat-import via Ebay och då har man ingen riktig koll på hur dom ser ut i verkligheten och att den oranga färgen på handtagen skulle matcha färgen på ramen var så långt sökt så jag inte ens bemödade mig att spana efter dom.

Så vita skulle det bli. Jag gick in och frågade i kassan och fick kolla på ett par vita med oranga reflexer i ändarna och hårda små vågor för fingrarna att greppa mellan (inte dom mest ergonomiska men who the hell cares). Nice… Lite oldschool, lite classic och lite för dyra.

Jag kollade på prislappen igen. Hmmm, 70 spänn för ett par handtag. Är det värt det? Sen frågade jag om han hade några andra handtag som var att anse som diskreta. Då tog han plötsligt fram det mest otippade jag hade sett. Ett par genomskinliga (!!!) gummi-handtag med refflor! Wow!

Jag bad om att få se hur dom gjorde sig på ett styre och det visade han så gärna. 5 min senare gick jag ut ur butiken med ett par kromade bar-ends och ett par genomskinliga handtag i en påse. Bar-endsen gick på nån 50-lapp och handtagen runt 40kr.

Efter detta tog jag en sväng in på den närliggande loppisen. Inte för att jag tänkte finna något men det är alltid kul att kolla. Mitt bland all bråte så fick jag plötsligt syn på ett par långa stålrör som stack ut under ett bord.

Jag satte mig förvånat ner och stirrade. En gammal trädgårdssax med såna där långa armar så man kan klippa ner saker från en hög höjd (tänk skördning av typ äppelträd and you’ll get the picture)…

… Och där, längst ut på armarna, ett par knall-oranga plasthandtag out of this world! Det kändes som om jag satt där och stirrade i 5 minuter. Kan man ha en sån här tur i oturen? Jag kollade på prislappen. 30kr för en gammal trädgårdssax. Glöm see-through, dom här handtagen ska jag ha!

Nån minut senare gick jag in med en trädgårdssax över axeln och bad att få lämna tillbaka mina gummi-handtag. Och expeditören var snäll nog att ge mig pengarna tillbaka helt utan knussel (jo jag vet, öpper köp är jag ju berättigad till men man kunde ju förväntat sig lite tjafs för ett så otrevligt köp-beteende när vi pratar om en ägo-tid på 5 minuter).

And there you have it; Historien om hur jag fick tag på min oranga handtag. Och dom matchar färgen på ramen så väl så det är läskigt. Dom extra stål-handtagen som ni ser i bild är alltså ett par felvända s.k. bar-ends (som man vanligtvis har till mountainbike för att få ett alternativ handgrepp). Idén om ett par bar-ends var dock ingenting som jag köpte för en speciell funktion utan snarare för att det ger styret ett väldigt speciellt utseende.