OSKARFALK.SE

Fortsätter med Matrix till frukost efter att ha vaknat förvånansvärt tidigt kl 0850 (tidigt om man betänker att vi kom i säng först vid 0230). Boris verkar har som vanligt stenkoll på handlingen.

Kollar äntligen på Matrix (på BD) med Stefan. Klockan är 0045 och allt är precis som man vill ha det :)

Häromveckan så fick jag syn på en helt fantastisk ryggsäck när jag var påväg hem i pendeltrafiken. Ja den var helt enkelt så udda så jag blev tvungen att stoppa människan o säga vad snygg den var (väskan alltså, inte människan) o fråga var hon köpt den… (alltså inte för att hon var ful eller nåt, ville bara förtydliga att det var väskan som jag kommenterade och inte tjejen)… (akward pause)…

Svaret blev dock allt annat än solklart och landade närmast nånstans i närheten av ”Eh, oj, ja… Eh, tack! Det var en butik inne i stan… Eh, odd Molly du vet… Living dead… Ehm” och jag säger självklart ”Jaja okej det är det ändå?” och låtsas som jag fattar precis var hon handlar.

Jag vet inte, ibland känner man bara på sig att det är odd timing och att konversationen nog bör avslutas innan den blir konstig och hard to kill.

Väl hemma så gjorde några googlingar jobbet på nolltid och några dagar senare så var den underliga kattväskan med högtalarögon på väg hem till mig från kinkyangel.co.uk (mmm, lite girlish URL men väskan kändes ändå tillräckligt unisex för att jag inte ska känna mig som värsta könsbytar-kungen so what the hell).

Och sen ett litet tag tillbaka glider ja nu runt med denna tokmysiga living-dead-souls-producerade ”catpack” på ryggen. Komplett med högtalarsladd som enkelt pluggas in i iPhone eller dylikt om man vill partaja med kidsen på plattan.

Tro det eller ej men det här är fläckiga rester i botten av en kaffekopp. Now is it just me eller ser det på pricken ut som en varg hämtad ur en gammal Disneyfilm?

Måhända en varg med ett mycket imponerande nack-fluff men ändå.

Sitter fast på ett pendeltåg med rökutveckling i norrviken när jag ska ta en bild ut genom fönstret. Kameran råkar skifta fokus till en liten liten fläck på glaset och jag kan inte låta bli att tycka att det ser ut som en förvrängd och hånskrattande version av mig själv. Han går helt i svart med mössa och rock så allt man ser är det djävulska ansiktet och då sammanslagna händerna. Börjar kännas som Jacob’s Ladder.

The demons are closing in…

EDIT: Måste erkänna att såhär i efterhand så vete fan om jag kan se det lika lätt. Kanske börja tappa förståndet.

Testar glatt PS Mobile, aka ”Photoshop-app till iPhonen” för folk från bronsåldern, och måste säga att den ta mig fan är guld värd. Äntligen ett vettigt program för bildeditering som klarar basic tasks som skärpa och beskärning.

Komplettera den med TiltShiftGen och du har ett par bildprogram som nästan att får dig att glömma bort alla buggar som gör att man vill jailbreaka skiten.

Ännu en dag på jobbet har passerat. Mycket kaffekoppar, glas, mjölkfläckar och sånt. Lyssnar på DJ Zebra’s cinema mix på vägen hem och funderar på guld- o brunfärgade skullcandy-Ti-lurar kommer se konstigt ut om man inte färgkordinerar dom med sina andra accessoarer.

Yeah yeah, big pördy blondinbella issues, jag vet. Men jag har iaf en katt med hörlurar i ögonen på min väska (läs ”min egen stil”). Vad fan har du!?

Vid nåt tillfälle när vi hälsade på Jojo o Tomas så kom vi att prata om udda mode-grejer och ”klädstilar hos kidsen idag”. En grej som dök upp i konversationen var då det s.k. ”snoddmodet” (det är bara jag som kallar det så för att jag inte vet vad det egentligen heter).

För mig var detta helt okänt men tydligen så har ungarna börjat ha snoddar runt ben o byxor som nån sorts modegrejz. Kanske med influens från nån streetkultur? Typ bmx-punks som snoddar sina byxor för att inte fastna i cykelkedjan, vad vet jag?

Jaja, det lät nästan som ett skämt men här om dagen fick jag faktiskt syn på en av dom – dom där popsnöriga snodd-kidsen. Jag vet inte vad jag ska säga. Snoddar på benen och gigantiska glitter-loggor över röven. Tacka vet jag 90-talet, långärmat UNDER och tshirt OVANPÅ.

Det var mode det.

Häromdagen såg jag en man på stege som lagade dom roterande dörrarna vid entrén. Skulle ha postat bilden direkt men då jag känner mig väldigt distanserad från den vanliga bloggen just nu så blev det helt enkelt inte av.

Jag har liksom inte energi att skriva nåt längre och dessutom så känns hela siten lätt förlegad o dammig. Problemet är väl att jag helt enkelt inte kunnat posta saker ”on the go” för att jag inte haft nån vettig iPhone-lösning för projektet och då har man helt enkelt skippat allt ihop istället.

Nu har jag dock fått tips om appen ”Blogpress” av Anna så vi får se om detta kanske funkar bättre. Vill nämligen gärna börja skriva igen men nuförtiden finns det ju så jävla många statusar som ska uppdateras o korslänkas så man får stress-diarré innan man ens börjat.

Men det var allt just nu. Får väl se om jag skriver nåt mer snart eller om det blir shitpic för hela slanten.

EDIT: Och nej, som man trodde. BlogPress är fin men det är fortfarande nåt jävla kod-miffo som har lagt in en marginal på 5 pixlar runt alla bilder man laddar upp så jag måste fortfarande ta mig in i varje inlägg och ta bort marginalen ur koden och även ta bort alignment och massa annat skit för att det ska bli fint. Tack för NOTHING, jävla fitt-app!

I år var det äntligen dags för mig o Stefan att gå utklädda på the Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention ute i Älvsjö. På mitt förslag så blev det THX 1138-tema, vilket blev MYCKET uppskattat (även om många trodde att Stefan kort o gott var T-1000 från Terminator 2 och jag bara var en skinhead med oerhört slätstruken klädsmak).